Ja, vi elsker...

...dette landet. När vår nära och kära granne firar sin nationaldag, önskar vi alla Norgevänner en fin 17. mai! Och på bibliotekets svarta skyltvägg skyltar vi norska böcker av alla de slag.

En bibliotekaries svaghet för norsk litteratur kan börja så här: När jag var ung och gick på folkhögskola hade jag turen att ha författaren och översättaren Stewe Claesson som lärare. Han kan verkligen berätta om norsk litteratur och han lät oss lära känna Tarjei och Halldis Moren Vesaas. Vi läste Isslottet av honom och dikter av henne, och sedan dess har paret Vesaas aldrig lämnat mig.

Läsningen tar sedan olika vägar, både på norska och i svensk översättning. Jag glömmer aldrig lyckokänslan efter att ha läst Naiv. Super. av Erlend Loe! Jag glömmer inte heller Karin Fossums gripande deckare, de fina och mänskligt trovärdiga böckerna om släkten på gården Neshov i Anne B. Ragdes romansvit, upptäckten av den bästa av poeter, Olav H. Hauge. Jag har fått följa den unge Jarle Klepps liv i Tore Renbergs romaner och jag har sent i mitt läsliv rest tillbaka i tiden till 1300-talets Gudbrandsdalen och älskat böckerna om Kristin Lavransdotter och hennes riddar Erlend. Jag blev tagen när jag förra året läste om nåd i Vinternoveller av Ingvild H. Rishøi. Och nu är jag i tankarna ännu kvar i Morgonstjärnan av Karl Ove Knausgård. Hans tegelstensroman om en handfull människor och deras liv två varma augustidagar, när en enorm stjärna dyker upp på himlen, är riktigt fängslande läsning. Boken är både oroande och ömsint, rymmer existentiella frågor och väcker min längtan efter att få läsa mer. Och ja, Knausgård skriver på fortsättningen.

Norge vårdar sina författarhem och att vandra runt där i sällskap av en kunnig guide är en upplevelse. Besök Bjerkebæk och se telefonen på väggen. Där ringde det, den där dagen 1928 när Sigrid Undset fick veta att hon tilldelats Nobelpriset i litteratur. Och Bjørnstjerne Bjørnsons vackra Aulestad är också värt att stanna för. Se utsikten från gården och se flygeln där vännen Edvard Grieg brukade spela. Författarna kommer nära. Olav H. Hauge-senteret är inget författarhem, men en helt fantastisk utställning om en författare, hans liv och verk, naturskönt beläget i en fjord med äppelodlingar längs sluttningarna.

Att passera gränsen till Norge känns på något sätt som att komma hem. Kärleken till Norge handlar förstås inte bara om böckerna. Den fantastiska naturen och historien betyder lika mycket. Och när längtan blir stor, finns också annat än skönlitteratur att trösta sig med. Där ingen skulle tro att någon kunde bo, av Oddgeir Bruaset, är två vackra böcker om människor som valt att gå sin egen väg och leva avlägset.

Sigrid Undsets Bjerkebæk.

Bjørnstjerne Bjørnsons Aulestad.

Olav H. Hauge-seneteret.

En artikel om poeten Olav H. Hauge.

Boktips

  1. Rubato

    Av: Vaage, Lars Amund

Målgrupp:

Skrivet av: Anna-Kari Bäckvall den 10 maj 2021